Blandad Tisdag

Så plötsligt är den här. Efter en lång tids väntan och längtan som varvats med tvivel och hopplöshet anländer den så. Tidningen. Den vi jobbat med dagar som nätter i flera månader nu. Det pirrar i kroppen och stoltheten rymmer inga gränser inför morgondagens tidningsrelease. Jag måste också berätta att vi erhållit ett betydelsefullt erkännande från skolan i form av fyra nya macbooks endast tillägnade redaktionen. Från att ha krälat runt på våra bara knän och tiggt om sponsring hos skolledningen står vi nu stadigt på båda benen med fasta annonsörer och fyra datorer till vårt förfogande. 

Vidare så. HIV-projektet rullar vidare. Jag har nu diskuterat HIV med kompisar både i och utanför skolan och försökt dela med mig av mina kunskaper. Det bästa med att förklara för andra är dels att bitar faller på plats i huvudet och dels att ens egna kunskapsluckor blir synliga. I nästa skoltidningsnummer kommer HIV-frågan att få en betydande roll, mer kan jag inte avslöja... Det kommer hur som helst att innebära en hel del skrivande för mig över jullovet. 

Desto mindre tid som återstår innan jullovet tar sin början desto fler läxor adderas till högen. Jag börjar inse nu att det inte kommer att bli tal om särskilt mycket vila för min del. Som vanligt alltså. 

Rikard Palm

Hassan i all sin ära, men Rikard Palm är rolig utan att anstränga sig. 

Vem behöver julklappar?

Familjen har i år beslutat att lägga klapphysterin på hyllan, skippa stressen och sakletandet för sakletandets skull. Istället, om man vill göra en liten insats och känna sig givmild till jul tycker jag absolut att man kan shoppa loss på unicef.se. Somliga behöver definitivt julklappar mer än jag gör.

Bilden är hämtad från unicef.se

Ökenbio

Inspirationskväll på DN-huset, tema fotografering. Ung Media påminner oss i redaktionen om varför vi stannar kvar i skolan långt efter det våra lektioner slutat för dagen. Så länge vi vet att allt går att göra lite bättre kommer vi knappast att lägga ned.

Jag har förstått nu att mina än så länge lösa framtidsplaner kommer att kräva en viss ansträngningsupptrappning beträffande min resterande studietid på gymnasiet. Med andra ord: jag måste höja mitt snitt. Det är inte alls omöjligt, bara lite krävande i form av ytterligare utökat program - fler kurser och fler MVG:n. Psykologlinjens intagningspoäng ligger nämligen inte väldigt långt under läkarlinjens. I värsta fall blir det högskoleprovet tills jag når det resultat som krävs om jag fortfarande i framtiden är inne på samma bana.

Efter kvällens Debatt på SVT måste jag bara tydliggöra att jag tillhör den minoritet i Sverige som Inte vill att läkare ska hjälpa patienter att dö. Varför förklarar Anders Arborelius mycket väl.

The Great Beyond

Tidigt i lördags åkte Botswana-gänget hem efter en intensiv vecka i Stockholm och Göteborg. Minst lika utmattade som vi tyckte de nog mest att det skulle bli skönt att komma hem till värmen igen. Jag beslutade mig för att inte flyga hem och kunde istället ta en lång och skön sovmorgon på hotellet. Med en bärbar dator, musik eller en bra bok är inte fem timmars tågresa något att snacka om. Lite trött och full av nya intryck och tankar rasade inte bara tågresan iväg utan även den resterande helgen som mest gick åt till någon slags utdragen söndagskänsla. 

Jag kom på en del viktiga saker där nere i Göteborg. Framför allt att det är där jag vill bo. Någon gång.

Lyssnar till: Aimee Mann - @#%&*! Smilers

Äter helst: Helt vanliga mackor

Funderar över: Framtiden

Snöbollskrig och Sevärdheter

Våra gäster upptäcker snöbollskonsten. Tyvärr har de inte riktigt lärt sig den oskrivna sikta-inte-mot-ansiktet-regeln ännu. (Min inneboende Fikile utanför vårt hus och på kulturhuset).

 

Under veckan som kommer blir det svenska sevärdheter från morgon till kväll. Idag var vi bland annat inne på en av Drottninggatans alla souveniraffärer - en salig blandning av billiga T-shirts med älgar, ponchos och reggaemusik. Typiskt svenskt. Imorgon blir det Cosmonova, Naturhistoriska och generalrepetition inför läkarstämman i Göteborg, samt några viktiga besök och möten att närvara vid. Intensivt som vanligt. Det ska bli riktigt spännande att se Lisebergs julmarknad på fredag. Att se en Volvobil bli till däremot.. Volvo är väl inte ens "svenskt" längre?

Långväga Besök

Vi väntar med spänd förväntan på att sällskapet från Botswana ska landa i snörusket. Kontrasten mellan deras klimat och vårt kan knappt bli större, vilket självklart är alldeles utmärkt för ett kulturutbyte som detta. Hemma bunkrar vi upp med filtar, varma kläder och mysbelysning så att inte kylan och mörkret blir en allt för påtaglig plåga. Lagom är bäst. 

Namnskyltsvecka

Ny period. Textkommunikation, religion och psykologi byts mot filosofi B, foto, litterär gestaltning och svenska B. Fred och konflikten fortsätter. Projektet fortsätter. Livet fortsätter. 

Höstmusik: Bo Kaspers Orkester - 8. 

Höstfilm: Det levande slottet (Howl´s moving castle).

Höstfika: Sockerkaka med citron-te alt. vanilj-te. 

Layout-spurt!

Tiden har runnit iväg i journalistiksalen på skolan. Vi är i slutskeendet av tidningsproduktionen - allt ska layoutas, korrekturläsas och skickas till tryck inom en väldigt snar framtid. Tidningen har genomgått stora förändringar och jag måste säga att detta nummer är på god väg att bli riktigt bra!

Syfestivalen

Inhandlat: Ekologiska garner, stickbeskrivningar, trikåer och brända mandlar.

Fakta: Knyppling är svårt.

Musiktips: Bee Gees - Stayin' Alive

Katrine Kielos

Katrine Kielos (s): "En politisk kvinna blir alltid mycket mer sitt kön, Fredrik Reinfeldt kan vara en person, han kan vara neutral på ett sätt som kvinnliga politiker inte kan." 

Ja, undra varför, Katrine Kielos... Hur kan man ta dig seriöst när du försöker se förförisk ut?

Sat Nam

Skolarbete förde mig och två kamrater till Rootlight Yogacenter i Solna denna afton. Det var minst sagt flummigt - flummigt i bemärkelsen mysigt men svårgreppbart. En av de första övningarna gick ut på att andas som en hund i sommarvärmen. "Eldandning", alternativt hyperventilering. Lustigt att finna sig själv tillsammans med folk i blandade åldrar som alla försöker andas som hundar. Sedan följde avslappningsövningar i obekväma positioner, som sig bör när det handlar om yoga. Te-drickandet och skorpätandet efter passet får mig att faktiskt rekommendera Rootlight, om inte annat för att prova på något nytt. 100 spänn för cirka två timmar  yoga med fikastund. (Sat Nam betyder ungefär "Jag är Sann")

Tillbaka till Skola

Min tidigare skolmotivation är som bortblåst. Två veckor utan skola får den stundande måndagsmorgonen att framstå likt en hög, mörk vägg jag tvunget måste springa in i. Fyra kilo läxor och hemarbeten, trängsel och stress, och så November i ytterligare 27 dagar. 

Jag har åtminstone ett par nya hörlurar. 

Allhelgona

   

Det blev ändå en kort visit i Örebro och Mullhyttan detta lov. Hälsade på bror som studerar juridik och tände ljus på Mullhyttans kyrkogård tillsammans med mor. Veckans fynd blev en (för mig) ny vinterjacka för 50:- på loppis i Fjugesta. 

Film och musik

Idag sålde jag min dubbelpedal för 1300 kronor. Med visst vemod monterade jag ned den och lade delarna i en kartong tillsammans med alla gamla drömmar om att satsa på musik. Det är ett oundvikligt måste att prioritera här i livet. 

http://www.youtube.com/watch?v=5ExedZza1GA

Musiktips: Detektivbyrån - Wermland.

Filmtips: Ping-pongkingen.

Mattips: Vaniljyoghurt med russin, banan och cornflakes.

Åter hemma i Sverige

Det är inte rimligt att besöka Botswana i mindre än en vecka. Visserligen hann vi möta tillräckligt många människor för att känna en påtaglig kulturskillnad men att helt greppa ett annat sätt att se på livet och att leva det tar åtskilliga år. Under den knappa veckan skulle vi hinna med så många viktiga möten som möjligt och fylla hjärnan med information till bristningsgräns. På så vis kunde inte skillnaden mellan en turistresa och en studieresa varit tydligare. Jag åker gärna tillbaka i egenskap av enbart turist. 

I fredags slog jag mitt sovrekord med hela 16 timmars sömn. Efter den långa och sömnlösa flygresan hem var de mörka skuggorna under ögonen ovanligt mörka och tankarna vadade fram genom lerig terräng. Först nu börjar tankarna klarna och intrycken från resan placeras in i prydliga fack. Under den kommande lediga veckan tänker jag publicera lite bilder och berätta mer om resan. 

Resan

Ett halvårs väntan har blivit till några få timmar. Klockan 19.00 är det tänkt att planet ska lyfta från Arlanda ikväll. Jag är inte så farligt nervös faktiskt, hjulet har ju redan börjat rulla så det är bara att glida med. Det enda man vet är att inget blir som man tänkt sig.

Packad...

Det är ett helt projekt att packa en väska med kläder för alla tillfällen - besök på sjukhus, möte med en före detta president och någon slags safari. Redan första dagen blir det också till att stå framför en hel skola och berätta om Sverige. Undra vilken bild de får av svenskar när vi står och svamlar och dansar midsommardanser efter 17 timmars resande. (Bakom sakerna skymtar mitt rum.)

Dagar...

Nej. Den här dagen är inte bra. Ingenting är bra idag. Det är inte konstigt att Hildebrands ungdomsfilmer är fruktansvärt dåliga - han lever i sin överklassbubbla och skryter om sig och sitt. Hans lilla lärling sitter där med sitt backslick, bara för att hans pappa äger klädföretaget WE och känner Hildebrand privat. Jag känner mig som en bondkatt på en siamesträff, från den okända planeten förort. Rebecca har ringt till tv4, dagens nyheter och vill absolut att vi ska sitta i någon löjlig morgonsoffa. Aldrig, där går gränsen. Vad väntar de sig av oss? Räcker det inte med att vi ska föreläsa på en gigantisk läkarstämma med Alcazar som förband?

Den långa foten

Jag har hoppat runt med det långa benet före det korta ända sedan skolstarten för sju veckor sedan. Simultanförmågan har fått en helt ny dimension i och med alla mina projekt som måste fortlöpa parallellt genom hösten. Tiden har inte räckt till rent och innehållslöst varande, sådan tid som på intet sätt bör underskattas. När jag om två veckor kommer hem igen från Botswana tänker jag spendera höstlovet åt inget särskilt. Efterlängtat, behövligt och nödvändigt.

Eftersom dagen varit hektisk med tidningslayout och kvällsmöte med Botswanas ambassadör blir det inte så mycket mer av denna dag. Tänkte bara göra lite reklam för Botswana-bloggen jag driver tillsammans med Rebecca och Simon. Under resan bloggar vi nog en hel del med bilder och dylikt. myafrica.blogg.se

Nu är det bara en vecka kvar tills vi åker... 

Nördfaktor

Carl Bildt gled sannerligen in på sin politiska bana tidigt. Han drev en politisk skoltidning och snackade redan som 17-åring om skolkvarsel, självutnämnde sig till rektor och upprätthöll ordning. Lägg märke till att hans redaktionskollega var filmaren Staffan Hildebrad som vi i Botswana-gruppen ska träffa på torsdag.  

http://www.youtube.com/watch?v=mA7yxpP02bI

Fredag.

Min psykologilärarinna skrattar åt humanismen och förkastar människans fria vilja. Visst är det bra att lärare säger vad de tycker men det blir lite påstridigt nästan. Lite hånfullt att hålla på och skratta. Det är så konstigt för hon är så öppen och glad och tolerant annars men helt plötsligt visar hon en ny sida som strider mot söta-unga-fröken-rollen. Nåväl.

Jag vara trött efter en dumheter.

Jag kan inte förstå varför så många svenskar har så svårt för vissa invandrares brytning och eventuell inkorrekt grammatik. Kunde inte låta bli att reagera när jag idag hörde två klasskamrater diskutera hur jobbigt det är med invandrare som inte klarar av svenskan helt. De tyckte att man kanske inte har här att göra om man inte klarar av språket riktigt, särskilt butikspersonal, busschaufförer och folk som har bott här länge generellt. 

   Sverigedemokraterna tror att om vi satsar på utvandring istället för invandring så kommer fördomar och segregation att minska. Om vi inte kan stå ut med olikheter som små felsägningar, brytning eller andra skiljaktigheter mellan människor och människor så kanske Sverigedemokraterna har rätt. Folk som är annorlunda kanske inte har här att göra. Borde även gälla sådana med handikapp som försämrar talförmågan i så fall, så slipper vi stå ut med sådant. 

  Men mitt svar är Nej. Genom att umgås med folk som bryter på främmande språk, lagar främmande mat och är främmande i största allmänhet lär man sig att acceptera, tolerera och förstå andra människor. Jag är uppväxt med en lekplats där barn lekte med andra barn oavsett hur man uttalade det ena eller det andra. Och jag är uppväxt med en pappa som uttalar både det ena och det andra med en spansk touch. Men jag kan inte förstå varför dessa människor skulle förvägras vissa jobb eller skickas ut ur Sverige. 

  Jag tror att mina båda klasskamrater (som inte är rasister) har umgåtts för lite med folk som pratar invandrarsvenska. På så vis skapas fördomar och intolerans. Det kan inte vara möjligt att tänka på det viset överhuvudtaget med min mångkulturella bakgrund. Jag har ju tjatat om det här med vikten att acceptera olikheter, också utöver olika hudfärger, och jag tänker inte sluta. Det är så viktigt även beträffande annorlunda språkbruk. 

Vaccin

Två sprutor och två doser drickvaccin bör utgöra en duglig sköld under min vistelse i Botswana. I dagens höstregn passar det bra att drömma om varmare breddgrader.

Rönnbär och musik

http://www.youtube.com/watch?v=VijiJwLQkO8

Dinner at Ac´s

Hemma-hos

Skoltidningen växer fram och vi planerar att släppa årets första nummer efter höstlovet. Den har goda potential att bli betydligt bättre än förra årets tidning och arbetet flyter på smidigt och lätt. 

   Igår avklarade vi bilderna till elevporträttet och jag och Linnea gjorde hemma-hos-reportaget av den hemliga läraren. Tyvärr hann det bli för mörkt för att kunna ta bra bilder i hennes coola lägenhet men kvällen i övrigt var mycket lyckad. Vi fick fika, svar på alla frågor och en riktigt mysig onsdagskväll. 

   Klockan hann bli halv elva innan jag kom hem. Dessvärre väntade religionsarbetet som jag i sista sekund kunde skicka in innan klockan slog tolv. 

Skolskjutning

Stackars Finland drabbas av ytterligare en skolmassaker. Jag måste passa på att skriva hur förkastligt det är med minderårigas vapeninnehav (och vapeninnehav över huvud taget). Finland har det tredje högsta antalet vapen per person i världen och kopplingen mellan detta och skolskjutningar borde ha fått Finlands statsminister Matti Vanhanen att ändra deras kassa vapenlagar för länge sedan. Hur lätt är det inte för en sinnessjuk tonåring med ett vapen att förstöra livet för så otroligt många människor?

Tre Utmaningar, UNg-2008

Utmaning 1: Gör en FN-affisch. Fem spånade idéer, Britta klippte världen och jag ritade gubben.

Utmaning 2: Åka linbana. Det var jag, skymningen och 230 meter linbana (bild 2 är tagen av Kristoffer med okänt efternamn och det är jag som hänger i linan). 

Utmaning 3: Försvara USA:s miljöpolitik i ett politiskt rollspel tillsammans med Anna (se bild 3). Inte det lättaste...

Brevik bistod med en mycket passande omgivning för djupa miljödebatter. Personligen hade jag gärna stannat ett tag till vid havet och samlat energi, men vardagen kallar. 

Välkommen på mina villkor

IKEA-katalogen ligger uppfälld på bordet. En mörkhyad man vilar i en soffa med ett mörkt barn i famnen. Det ser mysigt ut. På ett annat uppslag sitter en asiatisk kvinna och äter pasta vid ett furubord. Hon samlar tydligen på dalahästar i olika färger, odlar örter och strukturera sitt liv i en prydlig kalender. Det känns väldigt svenskt. Precis som i matteboken, när Abdullah och Mohammed inte vet hur mycket pengar de fått ihop till klassresan till Dalarna, och uppgiften är att du ska räkna ut det. Det känns riktigt bra. Du har inga invändningar mot den mörkhyade familjen, den asiatiska unga kvinnan eller klassresan som väntar barnen. Inte alls.

  

Svenskarnas generella tolerans mot invandrare sträcker sig ungefär så långt. Det är absolut helt okej när invandrare, människor med konstiga efternamn eller utländskt utseende beter sig enligt IKEA-katalogens normer. Men när de börjar bygga hus som inte passar in i omgivningen, sprida rislukt i trappuppgången eller uttala svenska ord fel, då vrider sig svenskarna i kulturkrockens plåga. Det märks tydligt i skolmatsalen, det märks tydligt bland grannskapet och det märks tydligt när mannen med den stora turbanen kliver på pendeltåget. Ingen sitter bredvid honom. Han pratar för högt i sin mobiltelefon och dessutom på något främmande språk. 

Den dolda rasismen i Sverige handlar inte bara om hudfärg eller etnisk bakgrund. Den handlar om intolerans mot beteenden som avviker våra snäva linjer för vad som är normalt. Det är läskigt om vi inte vågar möta våra fördomar, tvättar oss rena med annorlunda namn i matteböcker och känner oss snälla när alla får vara med i midsommardansens grodhopp. En human invandrarpolitik och ett varmt välkomnande kräver mer än så. Om vi ska öppna Sveriges gränser måste vi acceptera förändring även utanför Södertälje. Och om det kräver en förbättrad tolerans och öppenhet – then so be it.  

Äntligen!

Nu bloggar jag från min nya dator för första gången. Den är liten, den är snabb och den är bara min. 

Snart ska jag iväg in till stan och besöka en NGO (non govermental organisation) med Botswana-folket. Efter det väntar en psykologiföreläsning i en och en halv timme på temat skuld. Förhoppningsvis blir det en intressant eftermiddag/kväll. Men det är lite jobbigt att lämna nya datorn ensam.

SVT

Underbart att SVT kör Existens och Världens konflikter på tisdagar i tvåan. En timma vettig TV. Videokväll hos Luuk, ikväll med Fredrik Reinfeldt, avslutar dessutom det hela rätt bra. Kul att möta politiker i en annan kontext.

Det är luuunch...

"Stockholmsnatt" kom långt före min tid på skolgården. Ungdomsgänget med Paulo Roberto som frontfigur impar kanske inte full lika mycket nu som då. Men, filmskaparen bakom detta mästerverk, Staffan Hildebrand, ska lära oss att filma och redigera inför Botswana. Lite tufft ändå.

http://www.youtube.com/watch?v=lSRi8rnejTc&feature=related

Torsdag

Det är en fin kväll. Gatorna vilar lugnt under den blåspräckliga himlen och jag behöver bara sippa av luften som vin ur ett vinglas. Det är den bästa stunden efter träning när lungorna mättas efter bara små sipp av syre. Vinden smeker mitt ansikte och det känns så befriande när cykeln accelererar på vägen hem. Precis som om morgondagens måsten, helgens arbete och nästa veckas tusen inplanerade möten plötsligt försvann ur kalendern. Om det ändå vore så väl.

That '70s Show

Förtydligande. Jag diggar That '70s Show. Men! Den åttonde och sista säsongen är helt och totalt värdelös. Eric Forman har flyttat till Afrika och Michael Kelso har flyttat till Chicago - sagt upp sig, men serien fortsätter ändå. Karaktärerna, replikerna, storyn blir nästan i klass med "Våra Värsta År" (Dåligt!). Donna kommer i vilket fall alltid att vara något av en idol. Vi fyller förresten år på samma dag, Laura Prepon (Donna Pinciotti) och jag.

Gissa gubbar

Försöker förstå Sydossetien, Georgien och Ryssland när jag nu för en gångs skull har lite tid över. Det är lite lurigt dock. Ord står som vanligt mot ord både gällande faktiska händelser och åsikter. Ryssland menar att man skyddat ryska medborgare från folkmord i Sydossetien medan Georgierna säger att olika folkgrupper levt sida vid sida utan problem hur länge som helst i dessa regioner. Amerikanska medier och de flesta europeiska stödjer Georgien och vill inte se att Sydossetien och Abshazien bryter sig ut. Annorlunda var det med Kosovo. Kanske är det en av huvudanledningarna till Rysslands agerande, bitterhet över Kosovos självständighet. Medvedev vill förmodligen visa framfötterna som ny rysk president och göra världen medveten om att Ryssland är en stormakt att räkna med och EU med ordförande Sarkozy ställer sig förstås helt emot detta. Geopolitiskt är detta ett mycket eftertraktat område. Att det är känsligt om Georgien blir Nato-medlem kan man förstå och den dåliga relationen mellan Medvedev och Saakhashvili går långt tillbaka i historien. Även om Ryssland snart drar tillbaka sina trupper från Georgien så är konfliten långt ifrån över (Ryssland har förklarat Sydossetien och Abshazien självständiga, så visst - inga mer trupper i Georgien..).

Ska försöka skriva något vettigare om det hela när jag stukturerat mina tankar lite. Det finns så många faktorer att räkna med, så fort man börjar repa upp något så hamnar man hundratals år tillbaka i tiden vid någon eller jättemånga viktiga händelser. Nåväl.

Det känns som om hela tillvaron stannat upp i väntan på min macbook som kommer att göra allt tio gånger lättare. Inte allt kanske, men väldigt mycket.

Angry Dance

Det är dåligt att inte komma till jobbet för att man är bakfull. Det är också dåligt att komma till jobbet bakfull. Alltså - festa Inte kvällen/natten innan en arbetsdag. Låter det enkelt? Tydligen inte för alla. Det blir liksom jobbigt när människor inte dyker upp som planerat.

Blogspot gör mig också sur. Att publicera bilder är så fruktansvärt omständigt. Om det ens över huvud taget fungerar så har det kostat alldeles för mycket tid. Nu orkar jag inte försöka fixa med rubrikbilden längre, gick trots allt upp klockan fyra imorse.

Jag blir så arg att jag nästan måste dansa... http://www.youtube.com/watch?v=XMjgSkfQPSY

Min dag i bilder.

Estoniamonumentet på Djurgården. Ekorre som dricker vatten.

Kvällssol i Rotebro.

Rollkonflikt

48 dagar kvar. Resan till Botswana börjar kännas påtagligt nära. På tisdag ska projektgruppen äta middag med snubben från läkemedelsföretaget och tills dess lär jag ha format en idé om hur min del av projektet ska se ut. Eftersom att skolledningen tycker att jag borde fokusera på resan och lämna över det tyngsta ansvaret för tidningen till någon annan så vill jag vinkla Botswana-projektet så att det blir möjligt för mig att fortsätta arbeta med tidningen. Det känns tungt att inte kunna ge 100% åt redaktionsarbetet men samtidigt är hiv-projektet också ett stort projekt som jag vill kunna ge mig in i helhjärtat.

Barnen blir allt äldre...

Två unga flickor gick förbi på gatan just som jag skrattade lite tyst för mig själv, påväg hem från tåget. Hade plockat ett lager vita bomberbär som smäller när man kliver på dem och var i full färd med att kasta och trampa. Tjejerna tittade skeptiskt på mig och tyckte säkert att jag var för gammal för att trampa på bär. Och visst, jag är barnslig. Dansar fult på offentliga platser, gör grimarser åt min egen spegelbild när helst den dyker upp och ritar lustiga gubbar i imman på alla rutor. Det är inte så farligt, jag kan leva med att vara pinsam, så länge det inte är barn som ger mig Blicken med stort B. Själv tyckte jag att dessa kanske-tio-åriga flickor, uppklädda och piffade, borde förstå hur otroligt kul det kan vara med bär som låter. Men de hade tydligen redan lärt sig att pluta med läpparna.

Jag läste i metro igår om att det finns specialpriser för barn (till och med åtta-åringar) som vill vaxa benen och bikinilinjen i USA. USA är ju USA och metro gillar sensationsnyheter, men ändå. Senare på tåget berättade en kompis om en tolvårig kusin som just börjat röka. Det känns absurt. När jag var tolv gjorde jag Harry Potter-ateraljer och var allmänt ovuxen. Vaxa, röka och sminka sig är kanske inte så "moget" men det är verkligen inget som barn bör ägna sig åt.

Så följer frågan om var barnen får allt ifrån. Om vi förutsätter att barn vill bli vuxna så är det inte så konstigt om samma press glider över på deras stackars axlar. Helst ska den yngre generationen också vara lite värre och pressen ökar att tidigt göra allt det där obarnsliga. Det finns inte så många unga förebilder som lagt pressen på hyllan för att tillexempel kunna kasta med bär och det vi inte kan kräva av vår generation kan vi aldrig kräva av barnen. Som när fröken står och röker och säger att man inte ska röka. Eller föräldrar som säger att man inte får cykla utan hjälm, men aldrig själva skulle använda hjälm. Vem går på det? Det lär snarast barnen hur lite orden och reglerna spelar roll, och hur vuxna människor fungerar.

Hur som helst. Jag önskar att barn kunde kolla snett på folk som röker snarast än på folk som kastar med bär. Och jag önskar att folk ville ta lite ansvar och sluta föra över massa press i form av galna ideal till oskyldiga barn.

Photoshop.

Jag vill lära mig det här med photoshop. Man kan ju inte vara på två ställen samtidigt...


Årets första redaktionsmöte med fika och folk kändes riktigt motiverande. Nu är det stenhårt arbete som väntar om vi ska hålla deadline! :]

Dit och tillbaka igen

Första veckan i skolan är inte direkt givande. Tankekartor, namnlekar och lära-känna-övningar har redan stigit mig över öronen, och jag kan inte förstå varför vi måste traggla igenom dessa fördummande påhitt. Men det jag ännu mindre kan förstå är varför lärarna inte gjort sitt jobb. På lektion efter lektion meddelar lärare efter lärare att planeringen inte är klar för den kommande kursen på elva veckor. Va?! Varför drar ni hit två tusen elever om ni inte har planerat något? Då måste vi ju hitta på massa trams för att tiden ska gå när vi istället kunnat få en extra veckas semester, för det verkar i alla fall lärarna ha fått.

Musharraf

Notis: Musharraf har just avgått. Denna man som med järnhand styrt Pakistan fruktar att bli ställd inför riksrätt, bland annat för att ha utlyst undantagslagar för att kunna bli omvald i november förra året. Musharraf är militärledaren som stått på USA:s sida i kampen mot terrorismen och i ett land där en klar majoritet är muslimer har han varit suttit kvar med hjälp av valfusk och korruption. I Pakistan som gränsar mot Afganistan brottas olika muslimska grupper om makt och Musharrafs avgång kommer förmodligen att oroa USA.

http://www.youtube.com/watch?v=DAHw-9Ku-kE

Lätt.

http://www.magnusbetner.com/user_fall_schedule08.php

Sommarsortí

Sommaren lider mot sitt slut. Snart kommer det stora vardagshjulet rulla igång med allt vad det innebär och vila, semester blir ett minne blott. Den omisskännliga höstkänslan kryper på och tankarna strövar omkring i en ännu okänd framtid. Det handlar om förändring. Den typen av förändring man inte riktigt kan sätta fingret på men vars närvaro ständigt pockar, sliter och river. Som om sommaren varit en frizon växer känslan ju närmare hösten nu ter sig och snart måste en avlägsen horisont bli ett faktum.

Jag sitter i en bil och ser Sverige glida förbi utanför fönstret. Landskapet förändras, mulet blir till regn och måsarna flyger sidleds i en kraftigt tilltagande vind. Men det vilar något vackert i den upprörda himlen. Något som får mig att luta huvudet tillbaka och stilla betrakta regndropparnas färd över den okrossbara bilrutan. Det berör inte mig. Ändå så påverkad, så tagen och så påtagligt närvarande mitt i stormen, instängd i en bil. Det jag inte kan förändra får jag acceptera och inse att otålighet inte kommer att ta mig någon vart. Bara en blinkning bort är ändå hela framtiden och förändring är och kommer alltid att vara ett oundvikligt måste, på gott och ont.

Jag har köpt nya skrivböcker, mappar och pärmar. Jag har slängt gamla saker, städat och sorterat, determinerad att göra det bästa av min och höstens ibland bräckliga relation. Och jag känner motivation. Det är den känslan som paddlar mot strömmen av höstvindar utanför fönstret. Känslan jag håller fast vid när läxböcker åter börjar torna upp sig och vila byts mot stress. Då kan jag acceptera att er höst inte är min. Bilarna kör om på motorvägen men det gör mig ingenting. Jag sluter ögonen, finner mig tillrätta på min plats och sover en stund till.

..och iväg igen

Nu drar jag till medeltiden ett tag!

Home

Så kommer man hem till ett trasigt kylskåp som stinker sur mjölk och mögel. Typiskt när magen kurrar efter tre timmars tågresa. Bara jag får liv i tvättmaskinen så kan jag i alla fall ta i tu med mitt berg av smutstvätt som samlats under tre veckor på landet.

Flygbiljetten till Botswana har kommit nu. Trots att det är rätt lång tid kvar innan flyget går pirrar det redan lite mysigt i magen. Broschyrer ligger utspridda på skrivbordet med diverse fantastiska bilder på vackra elefanter, lejon och zebror, men jag åker inte dit bara för att titta på djur. "Stigmatiseringens olika ansikten - kunskaps- och erfarenhetsutbyte" står det på pappret och jag är halvvägs igenom boken "Ophelias resa" som handlar om en kvinna med hiv. Dystert att det är min anledning att åka till Botswana i höst men underbart att få vara med och påverka, förändra synen på sjukdomen och på dem som drabbats.

Nu ska jag gå och handla något omögligt att äta!

Sommar!

Nu har jag börjat lägga upp lite planering inför höstens redaktionsarbete. Vill få en "flygande start" som min bildlärarinna skulle ha sagt och i år ska vi självklart "höja ribban" (hennes favorituttryck). Efter att ha gjort de flesta misstag man kan göra i och med startandet av en tidning är jag hoppfull inför att inte göra samma misstag och tror att arbetet kommer att gå betydligt lättare detta år. Första numret blev ju bra till slut men det kliar i fingrarna när jag tänker på allt som kan göras ännu bättre med lite erfarenhet i fickan!

Hur som helst så är det fortfarande sommar och jag måste påminna mig själv om vikten att vila, samla kraft inför mitt sista skolår som lär bli intensivt. Står vid en lånad dator på ett bibliotek och ska snart kila iväg och köpa gamla mönstertidningartidningar på loppan (50kr för en hel låda!). Därefter blir det till att sy byxor, måla veranda, gå på jazzkväll och mysa in mig i en filt med en varm kopp te.

Ryssarna kommer, göm alla barnen!

USA har också haft sina diskussioner kring en amerikansk variant av FRA-lagen som gjorde det möjligt att avlyssna lite här och där. Skillnaden var att Bush då, efter den elfte september, tyckte att terrorhotet var så pass överhängande att han inte berättade att man tillät signalspaning på mail och webbanvändning. Folk blev lagom glada när det rullades ut i media att både terrormisstänkta Och vanliga medborgare hamnat på listor, granskats och avlyssnats utan att någon diskussion förts runt ämnet.

Är det så det kommer att bli i Sverige? Att debatten lägger sig trots att ingen vettig omröstning eller diskussion förts och efter några år kommer det fram att lagen missbrukats och Då kanske vi får en lagändring?

Men nu verkar det som om Ryssland är huvudmålet med hela grejen. Smart då att skriva det i alla tidningar så att Ryssland kan lägga om sina trafikvägar. Å andra sidan säger Wilhelm Agrell i SvD idag att Ryssland självklart känt till det här länge. Varför har i så fall inte regeringen varit öppna med motivet för oss vanliga svenskar? Och varför ska vi bevaka Ryssland? Hm..

Nu åker jag till landet på obestämd tid. Lev väl!

Bom bom bobom!

Upptrappning. Iran provtestar sina missiler som skulle kunna nå Israel om Iran siktade ditåt. USA, kompis med Israel, tycker att detta känns hotfullt och vill placera ut lite missiler i Europa för att skrämma Iran, få dem att plocka bort alla missiler och ägna sig åt andra saker. USA har redan militärbaser i Europa hos sina NATO-bundsförvanter och skulle rent tekniskt kunna bomba lite var stans, när som helst. Självklart är det en stor grej om USA ytterligare placerar ut vapen i Europa men det är redan en stor grej att de har militärbaser här. Om den ena trappar upp måste de andra följa efter för att upprätthålla terrorbalansen och motverka rangobalansen. Inte konstigt då att Iran känner sig lite oroliga när USA:s stora ögon ständigt lyser på dem från deras europeiska utkiksplatser. Är rätt taktik då att skrämma Iran till lydnad? Borde man kanske istället få dem att inte känna sig hotade? Ryssland reagerar starkt på USA:s anspråk att utvidga sina styrkor i Europa då det stör ordningen i vår världsdel. Rysslands ledning är förmodligen själva rädda för en maktminskning på hemmaplan. Det förefaller också mer logiskt att vi stärker vår union om resten av världen är osäker och yttre hot ligger och lurar. Det blir en ond spiral där det ena leder till rädsla, pakter och upptrappning som följs av mer rädsla, pakter och upptrappning som leder till ännu mer rädsla, pakter och upptrappning..

Förresten! Det var en brittisk kvinna som hittade en fladdermusbebis i sin BH. Hon sa att den såg ut att ha det mysigt.

En vecka av sömnlösa nätter, svett och underbar musik

Efter en vecka av sömnlösa nätter, svett och underbar musik är jag nu hemma. Utöver ett nytt festivalband med en konstig färgkombination runt min högra handled har jag också fått en otalig mängd nya fina minnen från Danmark. Har lyckats bli av med de värsta festivalodörerna men en hel del eftertrötthet hänger fortfarande kvar, blandat med halsont och feber som smög sig på under den oändligt långa bussresan igår.

Jag har varit på Roskilde två gånger men upplevelserna var så olika att det nästan förefaller vara två helt olika festivaler. Det var så mycket som gick oss förbi under förra årets Roskilde, i all lera och i försöken att överleva. I år kunde vi slappna av mycket mer, upptäcka scener vi aldrig varit vid, sola, gå på bio, umgås med människor och njuta av musik vi aldrig hört förut. Vitlöksbröden var dock fortfarande lika goda och danska är dessvärre fortfarande lika svårt att förstå, men helhetsintrycket av de två åren på Roskilde är som natt och dag.

Efterklang
Inne på Astoria var det smockat med folk, värmen steg i ångor och konserten lät sig vänta då människor pressades till det yttersta mitt i publikhavet. Vi hade lyckats skaffa oss riktigt bra platser längst fram vid staketet och fick, till skillnad från många andra, andas in den kvava luften och känna hur svetten pärlades i pannan. Efter en halvtimma över planerad tid glider så Efterklang in på scenen och värmen, svetten, trängseln var som bortblåst. Deras energi på scenen, slagverkarens inlevelse och den magiska körsången fullkomligt trollband och det gick inte att flytta blicken från deras intensiva ansiktsuttryck och deras lustiga kläder. Efter den bästa konsertupplevelsen under årets festival traskade jag ut nöjd med både en förbrukad Efterklang-trumpinne och en efterklang-affisch som om konserten i sig vore nog. Och den konserten var faktiskt långt ifrån "nog", den var magisk!

Band: Efterklang, Kate Nash, Joan As A Police Woman, Bob Hund, Robyn, Enter Shikari, At the Gates, Neil Young, Duffy, Radiohead, Säkert!, Tivoli Symfoniorkester, m.fl.
Filmer: Persepolis, There Will Be Blood

Jo, en sak till. Vi har skaffat oss en ny kamera, en Nikon D80, så förhoppningsvis blir det en hel del fotande här framöver. Den har en hel del knappar och inställningar som återstår att lära sig behärska och jag ser fram emot att experimentera, men, först ska jag bli frisk.

Allas vår Christer!

Vem ramlar in på jobbet om inte Fuglesang? Det var precis lika dramatiskt som väntat när han svävade in tyngdlös med rymddräkten på och bad om en kopp kaffe och en bulle.. Nej, skämt å sido så var det lustigt att se en så "vanlig" Fuglesang, samma man som hälsat mig med ett leende och tummen upp på skoldatorns skrivbord i snart två år nu. Han var faktiskt inte ens lång.

"Du är inte flygrädd va?", tänkte jag säga men vägde orden i min mun och svalde dem. Han får säker höra sådant hela tiden så jag nöjde mig med att få vara statist i min idols liv för några minuter. Han har liksom gjort något jag aldrig skulle våga göra: åka till rymden!

Någon rymd blir det inte för min del men imorgon bär det iväg till Danmark med tält och öronproppar. Så, vi ses och hörs om en vecka!

SitCom-Topplista

Tänk alla eftermiddagar med fyra/fem rostmackor, ett stort glas O'boy och That '70s Show... Det var tider det. That '70s Show krossar på min sitcom-topplista, lätt.

1. That '70s Show

2. The Fresh Prince of Bel-Air

3. Malcolm in the Middle

Lika glad är jag för det men gladast är nog räven.

Helt plötsligt slets min tygkasse in i cykelhjulet och allt innehåll, samt tygkassen, gick sönder. Mina stora röda solglasögon gick av, min nyinköpta salva mosades ut ur tuben och värst av allt: kameran. Det känns lite jobbigt att skriva om det men mammas/familjens digitalkamera gick sönder. Tur att jag inte föll så våldsamt i alla fall, kunde ha gått illa.

Men! Idag har jag köpt en ny sjal, ett par örhängen och en ny fin väska som låg i en annan påse och klarade sig oskadda. Så jag är glad i alla fall!


Väskan från Topshop!
FOTO: Hanna Olsson

Nico - These Days

The Royal Tenenbaums är världens bästa film. Låten, vars text finns nedan, är med i den filmen och sjungs av Nico - lika bra nu som för över 30 år sedan.

I've been out walking
I don't do too much talking
These days, these days.
These days I seem to think a lot
About the things that I forgot to do
And all the times I had the chance to.

I've stopped my rambling,
I don't do too much gambling
These days, these days.
These days I seem to think about
How all the changes came about my ways
And I wonder if I'll see another highway.

I had a lover,
I don't think I'll risk another
These days, these days.
And if I seem to be afraid
To live the life that I have made in song
It's just that I've been losing so long.
La la la la la, la la.

I've stopped my dreaming,
I won't do too much scheming
These days, these days.
These days I sit on corner stones
And count the time in quarter tones to ten.
Please don't confront me with my failures,
I had not forgotten them.

http://www.youtube.com/watch?v=J1N8GtDkYfQ

En äkta chokladkaka á la Ac

Midsommar -O8

Ja till FRA, tydligen..

FRA, alltså. Jag tvivlar på att lagen skulle ha gått igenom om hela svenska folket fått rösta. Visserligen brukar åsiktsminoriteter dominera debatten och kanske tycker fler ohörda röster att en FRA-lag behövs, men det är väl känsligt att tycka det. Det finns ju flera tusen människor utanför arenan och betydligt fler åsikter än dem tidningarna väljer att belysa. Naturligtvis tycker inte media om bevakning och kontrollerad kommunikation. Och att "thepiratebay.org" skyltade med sitt motstånd beror väl snarast på att de vill fortsätta bedriva sin olagliga verksamhet utan att kunna bli kontrollerade. Men i alla fall. FRA-lagen behövs inte, den är dyr och dum, vilket Många (kanske majoriteten) håller med om.

Mindre än hälften blev besvikna igår i både fotbollsarenan och i regeringen, resten gick hem nöjda. Men kanske borde man tänkt lite mer på alla människor som befann sin utanför arenan och regeringen (framförallt utanför regeringen), för här i Sverige var det förmodligen en klar majoritet som led Två bittra nederlag igår...

Askungen, Askungen!

Känner mig lite som Askungen. Innan den där förtrollade vagnen dyker upp och förändrar hennes liv, vill säga. Några små möss och fåglar har heller inte tagit sig an min midsommarklänning ännu, så det blir till att ta sig i kragen.

Rensa huvudet med Efterklang

http://www.myspace.com/efterklang

Nej till ny FRA-lag!

Rädsla är ett mäktigt redskap. Den triggar igång vårt lösningsfokuserande tänkande och driver oss till handling. Den får oss att dansa efter hotbildens pipa och får oss att göra allt för att krossa undergångsscenariot i fråga. Rädsla är så pass mäktigt att politiker i alla tider använt detta som redskap. Inom retoriken är det så gott som lag på att alltid börja med en problematisering, en ensidig bild av verkligheten som inte lämnar någon tvivlande på att det här är ett problem och det måste lösas - nu. Men ibland blir det riktigt fel. Ibland måste man inse att det finns problem som man måste låta bero då effekten av åtgärderna kanske leder till värre resultat än problemet i sig.

Ta exempelvis alla dessa varningsskyltar vid svenska hissar där en man kläms ihjäl av en soptunna i en hiss. De sattes upp efter att cirka 5 personer klämts ihjäl på detta vidriga sätt. Skylten har säkert räddat någon från att klämmas ihjäl men har samtidigt lett till ett ökat antal dödsolyckor i trappor då samma personer av rädsla valt att själva bära sitt tunga föremål och då ramlat, snubblat eller snavat in i döden. Det som skulle rädda liv tog istället desto fler.

På onsdag röstar regeringen om FRA (Försvarets Radioanstalt) ska få kontrollera mail, fax, mobilsamtal och sms som passerar den svenska gränsen (många mail, mobilsamtal och sms passerar utlandet även om de skickas inom Sverige), samt vilka utländska Internetadresser som besöks och vad som sägs på chatten (SvD 16/6-08). Detta för att förhindra terrordåd och för att lättare kunna hitta terrorister. Men kanske är en polisstat och ett överbevakningssamhälle mer befogat att vara rädd för än terrorism. Visst är terrorism ett problem i världen men knappast i Sverige. Och även om det finns en hotbild så är det inte värt att omintetgöra den till priset av svenskarnas integritet. Dessutom är det naivt att tro att FRA verkligen skulle förhindra terrorverksamhet då terrorister säkert inte skulle ha några problem med att komma runt det nya systemet.

Innan vi blir alldeles för rädda för terrorism kan vi fundera en stund på vilka konsekvenser åtgärdsalternativen får. Om lösningen skapar mer problem än den raderar så är det hela menlöst. Att det här förslaget kommer från de partier som säger sig vara liberala är också förvånansvärt, även om det finns stridigheter inom partierna och alla ungdomsförbund motsätter sig förslaget. Till och med Säpo tycker att det här är en ”kraftig kränkning av den personliga integriteten”. Självklart, kunskap är makt och integritet är viktigt. I fel händer kan information utnyttjas och system i FRA-storlek har enorma möjligheter att se och höra allt vanliga svenskar säger och gör. Ingen har rätt att rota runt i min påse även om mjölet är rent. Rättigheten att få kommunicera fritt väger tyngre än hotet från terrorismen. Jag hoppas på ett NEJ på onsdag.

Döda politiska karriärers sällskap: http://www.youtube.com/watch?v=r_l_JVk5tjI

Liza Corbett

http://www.lizacorbett.com/