Tiden!

Det har redan gått ett år sedan jag var i Botswana. Vart tog tiden vägen? Hoppas att tiden kan gå lite fort denna vecka också fram till fredag efter klockan tolv. Då har jag förhoppningsvis klarat av tentan.

Nästan.

Ikväll jag beslutat att ta en dag ledigt imorgon för att sedan köra spurten fram till tentan på fredag. Det har varit en tuff vecka med fyra PM att skriva samtidigt som förkylningen med feber och halsont slog till. Efter fredag har jag kommit halvvägs på riktigt!

Sjuk i världens bästa korridor.

Imorse hängde en påse med klementiner på mitt dörrhandtag med en liten lapp i. 

Blev varm och glad!

Sommarminnen.

...då blundar jag och nynnar på en melodi, som handlar om det bästa jag vet...

Soffkuddar!

Mammas nya kille i p3, frukost och plugg..

Förra helgen gick jag och Mathias på en tre-timmars-promenad runt i Uppsala. Den här helgen blir det mest tentaplugg och PM-skrivande i det passande vädret.

Hår i vår korridor.

Anna vaknade en morgon och kände att...

...idag behövs förändring.

Så experten Elisabet satte igång med den nya färgen.

Vi piffade och stylade.

Sen fick Anna se.

Såhär snygg blev hon!

Plötsligt en dag kändes allting så konstigt...

Fredag

Den här veckan har jag på grund av tidsbrist bara nätt och jämt förstått att solen lyser. Nu förstår jag varför jag aldrig uppskattat hösten så som den förtjänar, då jag nästan endast upplevt den på väg från en byggnad till en annan eller som ett fenomen bakom fönsterglaset. Hösten förtjänar höstpromenader i skogen, stora filtar, många sjalar och levande ljus. Inte bara ett hastigt konstaterande att trädkronorna brinner i rött och gult och att man bara genom att lyfta på fötterna kan blåsa bort med vinden. Så stark var vinden i onsdags att lilla jag nästan kunde ha blåst bort. Men det gjorde jag inte. Istället har jag suttit böjd över böcker och försökt pressa och banka in så mycket som möjligt med en stigande känsla av stress. Inte bara tentan nalkas alldeles för fort, innan dess ska PM skrivas, böcker läsas, seminarier hållas och tiden töjas in i absurdum för att räcka till. Redan den här veckan har tidsbristen gått ut över livsviktiga saker som mat och sömn. Och när mat och sömn-vanor rubbas befinner man sig i en sluttande backe. Bristande mat och sömn ger bristande motivation som i sin tur ger ännu mer stress, ångest och tidsbrist och näringsbrist och tillslut, om man har otur, går man in i väggen. 

Den här veckan har barkat av mot väggen. En vägg som jag måste avstyra genom att på ett eller annat sätt hantera min situation. Ta en höstpromenad, äta något gott och andas djupa, lugna andetag. Det är inte hela världen, det ordnar sig. Nu är det trots allt fredag och jag hoppas innerligt att helgen för något gott med sig. 

Guld.

5/4–5/10 <3