En vecka av sömnlösa nätter, svett och underbar musik

Efter en vecka av sömnlösa nätter, svett och underbar musik är jag nu hemma. Utöver ett nytt festivalband med en konstig färgkombination runt min högra handled har jag också fått en otalig mängd nya fina minnen från Danmark. Har lyckats bli av med de värsta festivalodörerna men en hel del eftertrötthet hänger fortfarande kvar, blandat med halsont och feber som smög sig på under den oändligt långa bussresan igår.

Jag har varit på Roskilde två gånger men upplevelserna var så olika att det nästan förefaller vara två helt olika festivaler. Det var så mycket som gick oss förbi under förra årets Roskilde, i all lera och i försöken att överleva. I år kunde vi slappna av mycket mer, upptäcka scener vi aldrig varit vid, sola, gå på bio, umgås med människor och njuta av musik vi aldrig hört förut. Vitlöksbröden var dock fortfarande lika goda och danska är dessvärre fortfarande lika svårt att förstå, men helhetsintrycket av de två åren på Roskilde är som natt och dag.

Efterklang
Inne på Astoria var det smockat med folk, värmen steg i ångor och konserten lät sig vänta då människor pressades till det yttersta mitt i publikhavet. Vi hade lyckats skaffa oss riktigt bra platser längst fram vid staketet och fick, till skillnad från många andra, andas in den kvava luften och känna hur svetten pärlades i pannan. Efter en halvtimma över planerad tid glider så Efterklang in på scenen och värmen, svetten, trängseln var som bortblåst. Deras energi på scenen, slagverkarens inlevelse och den magiska körsången fullkomligt trollband och det gick inte att flytta blicken från deras intensiva ansiktsuttryck och deras lustiga kläder. Efter den bästa konsertupplevelsen under årets festival traskade jag ut nöjd med både en förbrukad Efterklang-trumpinne och en efterklang-affisch som om konserten i sig vore nog. Och den konserten var faktiskt långt ifrån "nog", den var magisk!

Band: Efterklang, Kate Nash, Joan As A Police Woman, Bob Hund, Robyn, Enter Shikari, At the Gates, Neil Young, Duffy, Radiohead, Säkert!, Tivoli Symfoniorkester, m.fl.
Filmer: Persepolis, There Will Be Blood

Jo, en sak till. Vi har skaffat oss en ny kamera, en Nikon D80, så förhoppningsvis blir det en hel del fotande här framöver. Den har en hel del knappar och inställningar som återstår att lära sig behärska och jag ser fram emot att experimentera, men, först ska jag bli frisk.