Rönnbär och musik

http://www.youtube.com/watch?v=VijiJwLQkO8

Dinner at Ac´s

Hemma-hos

Skoltidningen växer fram och vi planerar att släppa årets första nummer efter höstlovet. Den har goda potential att bli betydligt bättre än förra årets tidning och arbetet flyter på smidigt och lätt. 

   Igår avklarade vi bilderna till elevporträttet och jag och Linnea gjorde hemma-hos-reportaget av den hemliga läraren. Tyvärr hann det bli för mörkt för att kunna ta bra bilder i hennes coola lägenhet men kvällen i övrigt var mycket lyckad. Vi fick fika, svar på alla frågor och en riktigt mysig onsdagskväll. 

   Klockan hann bli halv elva innan jag kom hem. Dessvärre väntade religionsarbetet som jag i sista sekund kunde skicka in innan klockan slog tolv. 

Skolskjutning

Stackars Finland drabbas av ytterligare en skolmassaker. Jag måste passa på att skriva hur förkastligt det är med minderårigas vapeninnehav (och vapeninnehav över huvud taget). Finland har det tredje högsta antalet vapen per person i världen och kopplingen mellan detta och skolskjutningar borde ha fått Finlands statsminister Matti Vanhanen att ändra deras kassa vapenlagar för länge sedan. Hur lätt är det inte för en sinnessjuk tonåring med ett vapen att förstöra livet för så otroligt många människor?

Tre Utmaningar, UNg-2008

Utmaning 1: Gör en FN-affisch. Fem spånade idéer, Britta klippte världen och jag ritade gubben.

Utmaning 2: Åka linbana. Det var jag, skymningen och 230 meter linbana (bild 2 är tagen av Kristoffer med okänt efternamn och det är jag som hänger i linan). 

Utmaning 3: Försvara USA:s miljöpolitik i ett politiskt rollspel tillsammans med Anna (se bild 3). Inte det lättaste...

Brevik bistod med en mycket passande omgivning för djupa miljödebatter. Personligen hade jag gärna stannat ett tag till vid havet och samlat energi, men vardagen kallar. 

Välkommen på mina villkor

IKEA-katalogen ligger uppfälld på bordet. En mörkhyad man vilar i en soffa med ett mörkt barn i famnen. Det ser mysigt ut. På ett annat uppslag sitter en asiatisk kvinna och äter pasta vid ett furubord. Hon samlar tydligen på dalahästar i olika färger, odlar örter och strukturera sitt liv i en prydlig kalender. Det känns väldigt svenskt. Precis som i matteboken, när Abdullah och Mohammed inte vet hur mycket pengar de fått ihop till klassresan till Dalarna, och uppgiften är att du ska räkna ut det. Det känns riktigt bra. Du har inga invändningar mot den mörkhyade familjen, den asiatiska unga kvinnan eller klassresan som väntar barnen. Inte alls.

  

Svenskarnas generella tolerans mot invandrare sträcker sig ungefär så långt. Det är absolut helt okej när invandrare, människor med konstiga efternamn eller utländskt utseende beter sig enligt IKEA-katalogens normer. Men när de börjar bygga hus som inte passar in i omgivningen, sprida rislukt i trappuppgången eller uttala svenska ord fel, då vrider sig svenskarna i kulturkrockens plåga. Det märks tydligt i skolmatsalen, det märks tydligt bland grannskapet och det märks tydligt när mannen med den stora turbanen kliver på pendeltåget. Ingen sitter bredvid honom. Han pratar för högt i sin mobiltelefon och dessutom på något främmande språk. 

Den dolda rasismen i Sverige handlar inte bara om hudfärg eller etnisk bakgrund. Den handlar om intolerans mot beteenden som avviker våra snäva linjer för vad som är normalt. Det är läskigt om vi inte vågar möta våra fördomar, tvättar oss rena med annorlunda namn i matteböcker och känner oss snälla när alla får vara med i midsommardansens grodhopp. En human invandrarpolitik och ett varmt välkomnande kräver mer än så. Om vi ska öppna Sveriges gränser måste vi acceptera förändring även utanför Södertälje. Och om det kräver en förbättrad tolerans och öppenhet – then so be it.  

Äntligen!

Nu bloggar jag från min nya dator för första gången. Den är liten, den är snabb och den är bara min. 

Snart ska jag iväg in till stan och besöka en NGO (non govermental organisation) med Botswana-folket. Efter det väntar en psykologiföreläsning i en och en halv timme på temat skuld. Förhoppningsvis blir det en intressant eftermiddag/kväll. Men det är lite jobbigt att lämna nya datorn ensam.

SVT

Underbart att SVT kör Existens och Världens konflikter på tisdagar i tvåan. En timma vettig TV. Videokväll hos Luuk, ikväll med Fredrik Reinfeldt, avslutar dessutom det hela rätt bra. Kul att möta politiker i en annan kontext.

Det är luuunch...

"Stockholmsnatt" kom långt före min tid på skolgården. Ungdomsgänget med Paulo Roberto som frontfigur impar kanske inte full lika mycket nu som då. Men, filmskaparen bakom detta mästerverk, Staffan Hildebrand, ska lära oss att filma och redigera inför Botswana. Lite tufft ändå.

http://www.youtube.com/watch?v=lSRi8rnejTc&feature=related

Torsdag

Det är en fin kväll. Gatorna vilar lugnt under den blåspräckliga himlen och jag behöver bara sippa av luften som vin ur ett vinglas. Det är den bästa stunden efter träning när lungorna mättas efter bara små sipp av syre. Vinden smeker mitt ansikte och det känns så befriande när cykeln accelererar på vägen hem. Precis som om morgondagens måsten, helgens arbete och nästa veckas tusen inplanerade möten plötsligt försvann ur kalendern. Om det ändå vore så väl.

That '70s Show

Förtydligande. Jag diggar That '70s Show. Men! Den åttonde och sista säsongen är helt och totalt värdelös. Eric Forman har flyttat till Afrika och Michael Kelso har flyttat till Chicago - sagt upp sig, men serien fortsätter ändå. Karaktärerna, replikerna, storyn blir nästan i klass med "Våra Värsta År" (Dåligt!). Donna kommer i vilket fall alltid att vara något av en idol. Vi fyller förresten år på samma dag, Laura Prepon (Donna Pinciotti) och jag.

Gissa gubbar

Försöker förstå Sydossetien, Georgien och Ryssland när jag nu för en gångs skull har lite tid över. Det är lite lurigt dock. Ord står som vanligt mot ord både gällande faktiska händelser och åsikter. Ryssland menar att man skyddat ryska medborgare från folkmord i Sydossetien medan Georgierna säger att olika folkgrupper levt sida vid sida utan problem hur länge som helst i dessa regioner. Amerikanska medier och de flesta europeiska stödjer Georgien och vill inte se att Sydossetien och Abshazien bryter sig ut. Annorlunda var det med Kosovo. Kanske är det en av huvudanledningarna till Rysslands agerande, bitterhet över Kosovos självständighet. Medvedev vill förmodligen visa framfötterna som ny rysk president och göra världen medveten om att Ryssland är en stormakt att räkna med och EU med ordförande Sarkozy ställer sig förstås helt emot detta. Geopolitiskt är detta ett mycket eftertraktat område. Att det är känsligt om Georgien blir Nato-medlem kan man förstå och den dåliga relationen mellan Medvedev och Saakhashvili går långt tillbaka i historien. Även om Ryssland snart drar tillbaka sina trupper från Georgien så är konfliten långt ifrån över (Ryssland har förklarat Sydossetien och Abshazien självständiga, så visst - inga mer trupper i Georgien..).

Ska försöka skriva något vettigare om det hela när jag stukturerat mina tankar lite. Det finns så många faktorer att räkna med, så fort man börjar repa upp något så hamnar man hundratals år tillbaka i tiden vid någon eller jättemånga viktiga händelser. Nåväl.

Det känns som om hela tillvaron stannat upp i väntan på min macbook som kommer att göra allt tio gånger lättare. Inte allt kanske, men väldigt mycket.

Angry Dance

Det är dåligt att inte komma till jobbet för att man är bakfull. Det är också dåligt att komma till jobbet bakfull. Alltså - festa Inte kvällen/natten innan en arbetsdag. Låter det enkelt? Tydligen inte för alla. Det blir liksom jobbigt när människor inte dyker upp som planerat.

Blogspot gör mig också sur. Att publicera bilder är så fruktansvärt omständigt. Om det ens över huvud taget fungerar så har det kostat alldeles för mycket tid. Nu orkar jag inte försöka fixa med rubrikbilden längre, gick trots allt upp klockan fyra imorse.

Jag blir så arg att jag nästan måste dansa... http://www.youtube.com/watch?v=XMjgSkfQPSY

Min dag i bilder.

Estoniamonumentet på Djurgården. Ekorre som dricker vatten.

Kvällssol i Rotebro.