Fredag

Den här veckan har jag på grund av tidsbrist bara nätt och jämt förstått att solen lyser. Nu förstår jag varför jag aldrig uppskattat hösten så som den förtjänar, då jag nästan endast upplevt den på väg från en byggnad till en annan eller som ett fenomen bakom fönsterglaset. Hösten förtjänar höstpromenader i skogen, stora filtar, många sjalar och levande ljus. Inte bara ett hastigt konstaterande att trädkronorna brinner i rött och gult och att man bara genom att lyfta på fötterna kan blåsa bort med vinden. Så stark var vinden i onsdags att lilla jag nästan kunde ha blåst bort. Men det gjorde jag inte. Istället har jag suttit böjd över böcker och försökt pressa och banka in så mycket som möjligt med en stigande känsla av stress. Inte bara tentan nalkas alldeles för fort, innan dess ska PM skrivas, böcker läsas, seminarier hållas och tiden töjas in i absurdum för att räcka till. Redan den här veckan har tidsbristen gått ut över livsviktiga saker som mat och sömn. Och när mat och sömn-vanor rubbas befinner man sig i en sluttande backe. Bristande mat och sömn ger bristande motivation som i sin tur ger ännu mer stress, ångest och tidsbrist och näringsbrist och tillslut, om man har otur, går man in i väggen. 

Den här veckan har barkat av mot väggen. En vägg som jag måste avstyra genom att på ett eller annat sätt hantera min situation. Ta en höstpromenad, äta något gott och andas djupa, lugna andetag. Det är inte hela världen, det ordnar sig. Nu är det trots allt fredag och jag hoppas innerligt att helgen för något gott med sig.