Möjligtvis inser Irland faran med Lissabonfördraget, eller så vill de bara verkligen inte gå med på fri abort. Kanske både ock. Huvudsaken är att de röstade nej och sätter käppar i EU-hjulet. Ett hjul som allt mer börjar rulla mot en ny stormakt där vi, vanligt folk i småländerna, får allt mindre att säga till om, underordnade centralmakten. Samarbete är ju alltid kul, trevligt och bra, men när det innebär uteslutning av andra länder eller minskat självstyre faller ljuset lite annorlunda. Lissabonfördraget skulle bland annat innebära att en EU-president skulle tillträda samt en utrikesminister medan EU-ländernas egna kommissionärer skulle försvinna på sikt. Det skulle bli lättare att utvidga EU och EU:s säkerhetsverksamhet (ex. Europol) skulle få ökade befogenheter att agera. Alltså ett starkare EU med en starkare centralmakt.
Diskussionen går nu vidare om man ska fortsätta ratificera fördraget i de EU-länder som ännu inte röstat. Men vad tjänar det till om alternativet inte går att genomföra? "Alla måste få säga sitt", menar Cecilia Malmström från folkpartiet medan Peter Eriksson från miljöpartiet tycker att det är onödigt arbete (aktuellt 13/6). Jag kan inte förstå varför vi skulle lägga ner energi på att rösta om något som redan är nedröstat. "Alla ska få säga sitt", det är ju fortfarande bara regeringen i Sverige som ska få rösta och om man tittar på Irland så motsvarar det tydligen Inte folkets åsikt. Varför kan inte Jag få säga mitt då? Anses jag för okunnig precis som EU:s småländer kommer att göra om vi får en superstark centralmakt som fattar beslut över våra huvuden?
Vill du veta mer? Mina källor:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar