Sommarsortí

Sommaren lider mot sitt slut. Snart kommer det stora vardagshjulet rulla igång med allt vad det innebär och vila, semester blir ett minne blott. Den omisskännliga höstkänslan kryper på och tankarna strövar omkring i en ännu okänd framtid. Det handlar om förändring. Den typen av förändring man inte riktigt kan sätta fingret på men vars närvaro ständigt pockar, sliter och river. Som om sommaren varit en frizon växer känslan ju närmare hösten nu ter sig och snart måste en avlägsen horisont bli ett faktum.

Jag sitter i en bil och ser Sverige glida förbi utanför fönstret. Landskapet förändras, mulet blir till regn och måsarna flyger sidleds i en kraftigt tilltagande vind. Men det vilar något vackert i den upprörda himlen. Något som får mig att luta huvudet tillbaka och stilla betrakta regndropparnas färd över den okrossbara bilrutan. Det berör inte mig. Ändå så påverkad, så tagen och så påtagligt närvarande mitt i stormen, instängd i en bil. Det jag inte kan förändra får jag acceptera och inse att otålighet inte kommer att ta mig någon vart. Bara en blinkning bort är ändå hela framtiden och förändring är och kommer alltid att vara ett oundvikligt måste, på gott och ont.

Jag har köpt nya skrivböcker, mappar och pärmar. Jag har slängt gamla saker, städat och sorterat, determinerad att göra det bästa av min och höstens ibland bräckliga relation. Och jag känner motivation. Det är den känslan som paddlar mot strömmen av höstvindar utanför fönstret. Känslan jag håller fast vid när läxböcker åter börjar torna upp sig och vila byts mot stress. Då kan jag acceptera att er höst inte är min. Bilarna kör om på motorvägen men det gör mig ingenting. Jag sluter ögonen, finner mig tillrätta på min plats och sover en stund till.