Jag vara trött efter en dumheter.

Jag kan inte förstå varför så många svenskar har så svårt för vissa invandrares brytning och eventuell inkorrekt grammatik. Kunde inte låta bli att reagera när jag idag hörde två klasskamrater diskutera hur jobbigt det är med invandrare som inte klarar av svenskan helt. De tyckte att man kanske inte har här att göra om man inte klarar av språket riktigt, särskilt butikspersonal, busschaufförer och folk som har bott här länge generellt. 

   Sverigedemokraterna tror att om vi satsar på utvandring istället för invandring så kommer fördomar och segregation att minska. Om vi inte kan stå ut med olikheter som små felsägningar, brytning eller andra skiljaktigheter mellan människor och människor så kanske Sverigedemokraterna har rätt. Folk som är annorlunda kanske inte har här att göra. Borde även gälla sådana med handikapp som försämrar talförmågan i så fall, så slipper vi stå ut med sådant. 

  Men mitt svar är Nej. Genom att umgås med folk som bryter på främmande språk, lagar främmande mat och är främmande i största allmänhet lär man sig att acceptera, tolerera och förstå andra människor. Jag är uppväxt med en lekplats där barn lekte med andra barn oavsett hur man uttalade det ena eller det andra. Och jag är uppväxt med en pappa som uttalar både det ena och det andra med en spansk touch. Men jag kan inte förstå varför dessa människor skulle förvägras vissa jobb eller skickas ut ur Sverige. 

  Jag tror att mina båda klasskamrater (som inte är rasister) har umgåtts för lite med folk som pratar invandrarsvenska. På så vis skapas fördomar och intolerans. Det kan inte vara möjligt att tänka på det viset överhuvudtaget med min mångkulturella bakgrund. Jag har ju tjatat om det här med vikten att acceptera olikheter, också utöver olika hudfärger, och jag tänker inte sluta. Det är så viktigt även beträffande annorlunda språkbruk.