Rollkonflikt

48 dagar kvar. Resan till Botswana börjar kännas påtagligt nära. På tisdag ska projektgruppen äta middag med snubben från läkemedelsföretaget och tills dess lär jag ha format en idé om hur min del av projektet ska se ut. Eftersom att skolledningen tycker att jag borde fokusera på resan och lämna över det tyngsta ansvaret för tidningen till någon annan så vill jag vinkla Botswana-projektet så att det blir möjligt för mig att fortsätta arbeta med tidningen. Det känns tungt att inte kunna ge 100% åt redaktionsarbetet men samtidigt är hiv-projektet också ett stort projekt som jag vill kunna ge mig in i helhjärtat.

Barnen blir allt äldre...

Två unga flickor gick förbi på gatan just som jag skrattade lite tyst för mig själv, påväg hem från tåget. Hade plockat ett lager vita bomberbär som smäller när man kliver på dem och var i full färd med att kasta och trampa. Tjejerna tittade skeptiskt på mig och tyckte säkert att jag var för gammal för att trampa på bär. Och visst, jag är barnslig. Dansar fult på offentliga platser, gör grimarser åt min egen spegelbild när helst den dyker upp och ritar lustiga gubbar i imman på alla rutor. Det är inte så farligt, jag kan leva med att vara pinsam, så länge det inte är barn som ger mig Blicken med stort B. Själv tyckte jag att dessa kanske-tio-åriga flickor, uppklädda och piffade, borde förstå hur otroligt kul det kan vara med bär som låter. Men de hade tydligen redan lärt sig att pluta med läpparna.

Jag läste i metro igår om att det finns specialpriser för barn (till och med åtta-åringar) som vill vaxa benen och bikinilinjen i USA. USA är ju USA och metro gillar sensationsnyheter, men ändå. Senare på tåget berättade en kompis om en tolvårig kusin som just börjat röka. Det känns absurt. När jag var tolv gjorde jag Harry Potter-ateraljer och var allmänt ovuxen. Vaxa, röka och sminka sig är kanske inte så "moget" men det är verkligen inget som barn bör ägna sig åt.

Så följer frågan om var barnen får allt ifrån. Om vi förutsätter att barn vill bli vuxna så är det inte så konstigt om samma press glider över på deras stackars axlar. Helst ska den yngre generationen också vara lite värre och pressen ökar att tidigt göra allt det där obarnsliga. Det finns inte så många unga förebilder som lagt pressen på hyllan för att tillexempel kunna kasta med bär och det vi inte kan kräva av vår generation kan vi aldrig kräva av barnen. Som när fröken står och röker och säger att man inte ska röka. Eller föräldrar som säger att man inte får cykla utan hjälm, men aldrig själva skulle använda hjälm. Vem går på det? Det lär snarast barnen hur lite orden och reglerna spelar roll, och hur vuxna människor fungerar.

Hur som helst. Jag önskar att barn kunde kolla snett på folk som röker snarast än på folk som kastar med bär. Och jag önskar att folk ville ta lite ansvar och sluta föra över massa press i form av galna ideal till oskyldiga barn.

Photoshop.

Jag vill lära mig det här med photoshop. Man kan ju inte vara på två ställen samtidigt...


Årets första redaktionsmöte med fika och folk kändes riktigt motiverande. Nu är det stenhårt arbete som väntar om vi ska hålla deadline! :]

Dit och tillbaka igen

Första veckan i skolan är inte direkt givande. Tankekartor, namnlekar och lära-känna-övningar har redan stigit mig över öronen, och jag kan inte förstå varför vi måste traggla igenom dessa fördummande påhitt. Men det jag ännu mindre kan förstå är varför lärarna inte gjort sitt jobb. På lektion efter lektion meddelar lärare efter lärare att planeringen inte är klar för den kommande kursen på elva veckor. Va?! Varför drar ni hit två tusen elever om ni inte har planerat något? Då måste vi ju hitta på massa trams för att tiden ska gå när vi istället kunnat få en extra veckas semester, för det verkar i alla fall lärarna ha fått.

Musharraf

Notis: Musharraf har just avgått. Denna man som med järnhand styrt Pakistan fruktar att bli ställd inför riksrätt, bland annat för att ha utlyst undantagslagar för att kunna bli omvald i november förra året. Musharraf är militärledaren som stått på USA:s sida i kampen mot terrorismen och i ett land där en klar majoritet är muslimer har han varit suttit kvar med hjälp av valfusk och korruption. I Pakistan som gränsar mot Afganistan brottas olika muslimska grupper om makt och Musharrafs avgång kommer förmodligen att oroa USA.

http://www.youtube.com/watch?v=DAHw-9Ku-kE

Lätt.

http://www.magnusbetner.com/user_fall_schedule08.php

Sommarsortí

Sommaren lider mot sitt slut. Snart kommer det stora vardagshjulet rulla igång med allt vad det innebär och vila, semester blir ett minne blott. Den omisskännliga höstkänslan kryper på och tankarna strövar omkring i en ännu okänd framtid. Det handlar om förändring. Den typen av förändring man inte riktigt kan sätta fingret på men vars närvaro ständigt pockar, sliter och river. Som om sommaren varit en frizon växer känslan ju närmare hösten nu ter sig och snart måste en avlägsen horisont bli ett faktum.

Jag sitter i en bil och ser Sverige glida förbi utanför fönstret. Landskapet förändras, mulet blir till regn och måsarna flyger sidleds i en kraftigt tilltagande vind. Men det vilar något vackert i den upprörda himlen. Något som får mig att luta huvudet tillbaka och stilla betrakta regndropparnas färd över den okrossbara bilrutan. Det berör inte mig. Ändå så påverkad, så tagen och så påtagligt närvarande mitt i stormen, instängd i en bil. Det jag inte kan förändra får jag acceptera och inse att otålighet inte kommer att ta mig någon vart. Bara en blinkning bort är ändå hela framtiden och förändring är och kommer alltid att vara ett oundvikligt måste, på gott och ont.

Jag har köpt nya skrivböcker, mappar och pärmar. Jag har slängt gamla saker, städat och sorterat, determinerad att göra det bästa av min och höstens ibland bräckliga relation. Och jag känner motivation. Det är den känslan som paddlar mot strömmen av höstvindar utanför fönstret. Känslan jag håller fast vid när läxböcker åter börjar torna upp sig och vila byts mot stress. Då kan jag acceptera att er höst inte är min. Bilarna kör om på motorvägen men det gör mig ingenting. Jag sluter ögonen, finner mig tillrätta på min plats och sover en stund till.

..och iväg igen

Nu drar jag till medeltiden ett tag!

Home

Så kommer man hem till ett trasigt kylskåp som stinker sur mjölk och mögel. Typiskt när magen kurrar efter tre timmars tågresa. Bara jag får liv i tvättmaskinen så kan jag i alla fall ta i tu med mitt berg av smutstvätt som samlats under tre veckor på landet.

Flygbiljetten till Botswana har kommit nu. Trots att det är rätt lång tid kvar innan flyget går pirrar det redan lite mysigt i magen. Broschyrer ligger utspridda på skrivbordet med diverse fantastiska bilder på vackra elefanter, lejon och zebror, men jag åker inte dit bara för att titta på djur. "Stigmatiseringens olika ansikten - kunskaps- och erfarenhetsutbyte" står det på pappret och jag är halvvägs igenom boken "Ophelias resa" som handlar om en kvinna med hiv. Dystert att det är min anledning att åka till Botswana i höst men underbart att få vara med och påverka, förändra synen på sjukdomen och på dem som drabbats.

Nu ska jag gå och handla något omögligt att äta!